Poete attraverso l’obiettivo/Poeten genom kameralinsen

Vi presentiamo, attraverso i loro versi e i loro volti,
5 delle 13 poetesse ritratte da Dino Ignani per la mostra
Poeten genom kameralinsen – Poete attraverso l’obiettivo :
Annelisa Alleva, Elisa Biagini, Margherita Guidacci,
Mia Lecomte e Loredana Magazzeni
tradotte in svedese da Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström
ANNELISA ALLEVA
La mia adolescenza non toccare.
Non toccare le confessioni al prete
di colpe non mie. Lui sbadato,
seduto, un orecchio, io in ginocchio.
Un paternoster e quattro avemarie.
Lui al buio, io contro la grata,
come una maschera contro lo scoglio.
Avrei pagato per stare al posto suo.
Avevo dietro qualcun altro in fila,
– dal rosone penetrava la luce del mare –
che poteva distinguere il mio bisbiglio.
Non so parlare tanto piano io.
Lui ritratto nel buio della sua conchiglia.
Annelisa Alleva, La casa rotta, Jaca Book, Milano 2010
Min ungdomstid, rör den inte.
Rör inte bekännelserna inför prästen
av synder som inte var mina. Han förströdd,
sittande, ett öra, jag på knä.
En Fader vår och fyra Ave Maria.
Han i mörkret, jag mot gallret,
likt ett cyklop mot klippan.
Jag hade kunnat betala för att vara på hans plats.
Jag hade någon annan bakom mig i kö
– genom rosettfönstret trängde havsljuset in –
som kunde uppfatta mina viskningar.
Jag kan inte tala tyst jag.
Han dold i mörkret i sin snäcka.
traduzione di Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström
ELISA BIAGINI
Ti traduco la vita,
attraverso il feng shui, le ricette
ti rincollo le corde vocali
ti accordo la voce che avevi,
la lingua
che ti è scritta nel corpo
che ti ha lavato via la candeggina, il vento, l’acqua dei
piatti
io te la leggo ancora
in quelle lastre che porti in giro
come il tuo portfolio ai galleristi,
e nella polvere in fondo ai cassetti
e in quella rimasta nei guanti
in tutti questi anni di pioggia acida,
che ti ha pulito le ossa come argenteria.
Elisa Biagini, L’ospite, Einaudi, Torino 2004
Jag återberättar ditt liv,
med feng shui, recept
jag limmar fast dina stämband
jag stämmer rösten du hade,
språket
skrivet i din kropp
bortsköljd av blekmedel, vind, disk-
vatten
jag läser det fortfarande
i de där röntgenplåtarna du bär omkring på
som din portfolio till galleristerna,
och i dammet längst in i lådorna
och i det som blivit kvar i handskarna
under alla dessa år med surt regn
som polerat dina ben likt silverbestick.
traduzione di Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström
MARGHERITA GUIDACCI
IL TUO NOME
Il tuo nome, così comune per fortuna
che lo sento sempre, nella via, da qualche mamma
che chiama il suo bambino, o dalla ragazza
che chiama il suo ragazzo, ed ogni volta
il mio cuore ha un sobbalzo d’allegria;
il tuo nome che quando mi capita di leggerlo
mi fa pensare a te così infallibilmente
come se solo una persona l’avesse sulla terra
e se quella persona fossi tu;
il tuo nome che mi ronza nel capo tutto il giorno
e che ripete la notte, giacendo ad occhi aperti
mentre luci di macchine sfrecciano sul soffitto –
il tuo nome che mi accompagna nella veglia e nel sonno…
E che qui tuttavia non sarà scritto!
Margherita Guidacci, Inno alla gioia, Nardini, Firenze 1983
DITT NAMN
Ditt namn, så vanligt som tur är
att jag hör det jämt, på gatan från nå’n mamma
som ropar på sitt barn, eller från tjejen
som ropar på sin pojkvän, och varje gång
tar mitt hjärta ett glädjeskutt;
ditt namn som när jag råkar läsa det
får mig att tänka på dig så ofelbart
som om bara en person på jorden hette så
och som om denna person vore du;
ditt namn som surrar i mitt huvud hela dagen
upprepas på natten när jag ligger vaken med öppna ögon
medan ljusen från bilar far fram i taket –
ditt namn som följer mig i sömn och vaka…
Och som likafullt inte ska skrivas här!
traduzione di Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström
MIA LECOMTE
IKEA
Letti armadi librerie divani
mensole sedie scrivanie
lampade stoffe cuscini
pentole tende tappeti
piatti vasi bicchieri
giochi posate
viti bulloni
automatici chiodi
istruzioni
non trovi cosa resterà di te
dopo tutto questo vivere
cosa resterà da vivere
Mia Lecomte, Intanto il tempo, Milano, La Vita Felice, 2012
IKEA
Sängar garderober bokhyllor soffor
hyllor stolar skrivbord
lampor tyger kuddar
grytor gardiner mattor
tallrikar vaser glas
leksaker bestick
skruvar bultar
nitar spikar
instruktioner
du hittar inte vad som blir kvar av dig
efter allt detta liv
vad som blir kvar att leva
traduzione di Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström
LOREDANA MAGAZZENI
Prendi una Bambina che non mangia.
Non le piace niente, non ha fame mai.
Prendi una Bambina che pensa
oggi non mangio, domani mangerò.
Poi la sera non trova niente che le piace
e la Bambina dice mangerò domani, non fa niente.
Prendi una Bambina che mangia solo qualche volta
quando c’è quella sola cosa che le piace.
Prendi quella Bambina che non riesce a mangiare
carne di fagiano a casa della compagna ricca,
non riesce a mangiare Emmenthal.
A casa sua non ha mai mangiato fagiano.
A casa sua non ha mai mangiato Emmenthal.
A casa sua di fagiani ne alleva due suo padre,
ma solo per la bellezza. Per la bellezza
dei colori del fagiano maschio, per la modestia
dei colori della fagiana femmina, umile,
sottomessa, una vera donnina.
La Bambina ne ha abbastanza di amiche
più ricche di lei, hanno case più belle.
Non hanno nonne che scatarrano dentro
i fazzoletti. Hanno case nobiliari, piene
d’argenti. La Bambina non ha niente,
neanche una camera sua, dorme con la nonna.
La Bambina è piena di fratelli che urlano,
giocano alla guerra. La Bambina non ha fame
mai. Per la mamma sono capricci. Non lo
mangiare il Parmigiano, non ti devo
viziare. Rimangia la pasta stasera, non me la
fare buttare. La Bambina ha nausea della pasta
riscaldata la sera. La Bambina vomita
la pasta riscaldata e la sua fame, dietro all’albero
di fico, nel pozzo. Ci sono le lucciole.
Loredana Magazzeni, “La bambina o serie del colesterolo”, da Volevo essere Jeanne Hébuterne, DotcomPress, Le Voci della Luna Poesia, Milano 2012
Ta en Flicka som inte äter.
Hon tycker inte om någonting, hon är aldrig hungrig.
Ta en Flicka som tänker
idag äter jag inte, imorgon äter jag.
Sen på kvällen hittar hon inget hon tycker om
och Flickan säger, jag äter imorgon, det gör inget.
Ta en Flicka som bara äter någon gång
när det finns den där enda saken hon tycker om.
Ta den här Flickan som inte lyckas äta
fasan hemma hos den rika kamraten,
som inte lyckas äta Emmentaler.
Hemma har hon aldrig ätit fasan.
Hemma har hon aldrig ätit Emmentaler.
Hemma föder hennes pappa upp två fasaner,
men bara för deras skönhets skull. För skönheten
i färgerna hos hanen, för de anspråkslösa
färgerna hos honan, ödmjuk,
undergiven, en sann liten kvinna.
Flickan har rätt många kamrater
som är rikare än hon, har vackrare hem.
De har inte mormödrar som hostar upp slem
i näsduken. De har fina hem, fulla med
silversaker. Flickan har ingenting,
inte ens ett eget rum, hon sover med mormor.
Flickan har fullt med bröder som skriker,
de leker krig. Flickan är inte hungrig,
aldrig någonsin. För mamman är det nycker. Ät inte
Parmesan, jag får inte skämma
bort dig. Ät pastaresterna ikväll, tvinga mig inte
att kasta dem. På kvällen mår Flickan illa av den
uppvärmda pastan. Flickan kräks upp den
uppvärmda pastan och sin hunger, bakom fikon-
trädet, i brunnen. Där finns eldflugor.
traduzione di Kärstin Mörk e Karin Helena Vikström